Försöker att leva, att vara levande men jag klara det inte.
Var på stan idag hela familjen, försökte vara normal, leva.
Blev för mycket, hemma domande händerna bort, fick ont i bröstet, började gråta.
Kan inte sova som vanligt, har ont i hjärtat.
Vill inte försöka mer, det är för jobbigt.
Men jag vill inte ge upp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Kram gumman, tänker på dig..
Kommentaren innan är borttagen pga. att det var ett idiotiskt inlägg att skicka till någon som är deprimerad.
Vi är inte intresserade av liknande kommentarer igen. I så fall kommer vi att ta bort möjligheten att göra anonyma kommentarer.
/Maken
Tänker på dig, kram
Vet du gumman, att du skriver att du inte vill ge upp får mig att le! Den lilla korta meningen betyder så otroligt mycket, att läsa att DU vill ger mig lite ro i magen!
Tänker på er massor!
Jag har varit där du är, Och jag vet att allt känns hopplöst omöjligt.Men jag vet att det faktiskt finns ett hopp efteråt. Jeg gick till en psykolog och det var mkt bra för mig, hon fick mig att inte drunkna. Och idag så är det ca 6 månader sen jag blev hopplöst deprimerad, jag mår ganska bra för det mesta. Ge inte upp, du är för bra för det och OM du önskar fråga mig om min depression så är det bara att ringa. Jane
Kram till dig vännen! Nu har även jag hittat hit!
/mimpen
hej A,
Det gör jätteont att läsa att du mår så här dåligt. Jag önskar att du ska hitta tillbaks till den levnadsglada underbara Anneli jag lärde känna för fem år sedan. Förstår att det är tufft men det är bara sig själv man måste gå till och söka hos när det är så här. Tänker på er hela familjen. Kram Stina
Skicka en kommentar