Nä, tyvärr så är det den hårda sanningen.
Tack och lov så tror jag att jag är ganska olik henne, i alla fall så är det ett av mina mål i livet att inte bli som henne. Det har det varit så länge jag kan minnas, säkert jättevanligt för alla små flickor, men för mig så har det där bara växt sig starkare och starkare. Riktigt tragiskt faktiskt om jag ska vara ärlig.
Fina Björn skrev ett inlägg som fick mig att minnas en händelse från min barndom som speglar hela min uppväxt. Var kanske 6-7 år och var med mamma på stan. Jag gillade att stanna och titta i skyltfönster vilket jag gjorde ganska ofta, vill kolla på smycken i en guldsmedsaffär, tror faktiskt att jag sa till henne att jag ville stanna och kika. När jag sen tittar upp så inser jag att hon bara har gått och lämnat mig, ser henne långt där framme och inser att hon inte ens saknar mig. Jag ropar - mamma, vänta! och börjar springa. Till slut når jag henne, tårarna bränner bakom ögonlocken, hjärtat bultar i bröstet och pulsen brusar i öronen, frågar varför hon inte stannade och väntade på mig? Hon ser förvånad ut och svara - Vadå, det var väl inte så farligt, du kom ju ikapp mig. Sen var det som inte mer att diskutera, svalde gråten och såg till att inte kolla i mer skyltfönster.
Jag kommer aldrig att bli som min mamma!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Det är rätt... du väljer din egen väg och ingen kan tala om för dig att du borde vara eller göra lite mer si eller så. Hur ont det än gör så läker du sakta men säkert. Idag har du dessutom människor runt dig som älskar dig och som du älskar tillbaka. Ta vara på det vackra i livet. Du får ett uttryck på latin att ta med dig idag, Crea Diem (Skapa dagen). Du är din egen lyckas smed och varje dag är en gåva att göra vad du vill med.
Jag och Anton kommer till er på fredag morgon :-)
Kram Lina
Sv: Detsamma önskar jag även dig Anneli =) Gällande stöket så är ju inte vi heller så pedantiska som sagt, men det borde ändå finnas någon måtta tycker jag. Måttet är rågat (i stort sett varje helg) när det kommer tillbaka kläder man VET att dom inte använt under veckan till tvättkorgarna. Varför? Dom var helt enkelt för lata för att skilja på rent och smutsigt
Tack för de uppmuntra orden, de värmde. Vi har en del gemensamt (extrem dålig mamma)Vill du utbyta erfarenheter, jag har varit där du är, vet hur jobbigt det är, vill du träffas så är det bara att ringa. 070-6851165. Kram Jane
Sv: Närå det klarade sig... v 15 drar dom igång så vi har ett par veckor kvar. Förvisso är det en del grejer som ska flyttas om men det klarar vi =)
Hej och tack för senast!
Ohlssons hade ju rea på stuvarna så jag fyndade en grön trikåbit, sån där fin grön!
Tvättade de fina tygerna igår och jag höll på att trilla baklänges när det röda tittade ut ur tvättmaskinen. Det har tappat massor med färg, är flammigt och har vita vikmärken överallt :-(
Så om du tvättar ditt så prova med 60 grader, jag körde som vanligt på 40 men det kanske var för lite...
Nu ska jag försöka sy, grabbarna for till leos, fatar inte att man åker dit en söndag under ett lov frivilligt.....
Tack och lov att du och jag och förhoppningsvis många med oss har fått insikten att inte vilja vara som våra mammor. Vilken tur vi har som får jobba oss fram till enfin personlighet och enf in mammaroll även om det gör ont på vägen.
Kram Cattis
Skicka en kommentar