Hade ett rejält bakslag i veckan, så illa att min hjärna började göra upp dåliga planer igen.
Som tur var har jag en klok och tålmodig man som hjälper mig att sakta men säkert komma över och förbi detta. Men jag känner mig väldigt trött just nu och är allmänt seg i kroppen. Försöker att inte bli så rädd och skygg igen, det vill jag inte. Hade först stängt av telefonen, men nu är den på igen, ska inte isolera mig! Så jag har tvingat mig själv (och resten av familjen) att hitta på saker så jag inte bara kan vara hemma.
På lördagen gjorde vi en heldag utomhus i det fina vädret, vi gick ut på isen och prommenerade, fikade/åt lunch och G provade långfärdsskridskor. Det fanns tyvärr inga i min storlek inne och vi orkade inte vänta en timme. Men I var lika glad för det, han fick ha på sig hjälmen och åka med pappan en sväng. Tyvärr tog vi inga kort.
Nu är jag så trött, så jag ska ringa en kär vän och surra lite.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Det är okej att tappa fotfästet lite grann ibland, bara man hittar tillbaka igen och det låter som om du har hittat en bra partner som stöttar dig. Att isolera sig är aldrig en bra sak, däremot kan man ta välbehövliga pauser för att hämta andan och vad passar då bättre än att spendera kvalitetstid med sin familj.
Sv: absolut är det jobbigt, men tänk på det såhär. Har man en gång "hit rockbottom" som amerikanen säger så finns det bara en väg, och det är uppåt. Ett steg tillbaka ÄR bara ett steg. Det är fortfarande långt ner till det svartaste hålet och sålänge som du fortfarande ser ljuset kan du alltid komma uppåt igen. Vänner, men framförallt familjen är dom viktigaste människorna vi har. Dom älskar oss ofta villkorslöst och stöttar oss när vi är på väg att falla. Det finns styrka att hämta i dem och en annan dag är det du som länar ut en tröstande axel till någon av dom.
Hej vännen! Vad bra att du skriver och berättar om ditt bakslag, det tror jag hjälper massor! Å jag blir så glad över att du försöker finna sätt att hantera detta :-) Jag förstår att det är jobbigt för dig men du fixar detta!!!
Stor kram
Sv: Varsågod det är så lite. En vacker dag får jag stöttning från oväntat håll, kanske ditt =) och det är kul att läsa dina kommentarer på det jag skriver med. Dessutom tycker jag att erfarenheter är meningslösa om man inte delar med sig av dem till andra, som både du och jag gör. Du är en mycket större person än jag tror att du ger dig själv cred för och det verkar rymmas ett stort hjärta i din bräckliga kropp.
det är bara att snöra på sig ett par bra skor.... stoppa pluggarna i öronen och ge sig ut!!! det är inte viktigt hur snabbt eller länge du är ute!!! bara du rör på dig!!
En promenad i rask takt i 30 min eller 1 timma?!! det är där det hela börjar!!
Kram/B
Sv: Tvivla aldrig på en sak, dom goda sakerna som sker i livet sker av en anledning och det är för att man gör sig förtjänt av dem. Dom dåliga sakerna är prövningar och jag kan tyvärr inte säga varför vissa drabbas av fler än andra, men so sagt... dom goda sakerna sker för att vi förtjänar dem.
Tänker på dig.Kram Cattis
Skicka en kommentar