Var till min läkare på vc idag, det gick bra, men jag har alltid ångest innan. Nu blev jag fortsatt sjukskriven och hon ifrågasatte det inte på något sätt, men det känns ju som att jag ber om att bli det. Som att jag är lat och maskar, även fast jag vet att jag måste få tid på mig att läka.
Enda kruxet med att må bättre och bättre är att när jag har en sämre dag, blir jag så väldigt ledsen och beviken. Ska det aldrig få bli bra? Nu vet jag ju att det blir bättre, men det är fortfarande en kamp, det är väl det jag måste komma ihåg.
Känner att jag stänger in mig just nu, fokuserar på mina närmaste och på att landa i det här nya. Antar att det också är något som jag måste låta få ta den tid det tar.
Sen den bästa nyheten av allt: Anneli Stenberg, den dotter som mina föräldrar hade, hon finns inte mer! Hurra!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Aaaah det värmer att höra faktiskt... även en tvåbarns mamma på glid kan räknas som en av livets meningar =D
Vad glad jag blev av att läsa din sista mening! äntligen är hon borta :D åtminstone delar av henne! Sluta upp att ha dåligt samvete för att du måste ta hand om dig själv..om inte du gör det vem ska då?
Kramar
Härligt att läsa att det har lättat lite för dig. När jag har mina dåliga dagar tänker jag alltid på de bra, för då lyfter jag upp den dåliga dagen.
När jag har fantastiskt bra dagar(händer inte så ofta) försöker jag att tänka att det är bra att ha dem inför kommande dåliga dagar.
Det viktigaste för mig har varit att acceptera de dåliga dagarna och det har varit mycket svårt kan jag säga.
Ha det gott och njut av de bra dagarna och att du får möjligheten att ta hand om dig själv för det sköter inte sig själv automatiskt, det är DU som ska ta hand och vårda dig själv så att du får så många bra dagar som möjligt.
Kramar
Sv: Japp den här dagen suger babianrumpa faktiskt. Jag börjar ångra att jag klev upp och folk verkar inte fatta att jag har mord i bilcken heller =/
Skicka en kommentar