Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, men jag måste få lufta mig på något sätt. Det är som att jag faller och faller och faller djupare och djupare ner i det svarta hål som ibland suger in mig. Jag VET att jag inte borde falla just nu men det hjälper inte, snarare tvärt om. Ja, jag har en fantastisk man, två underbara barn och allt gick ju faktiskt bra. Men jag mår inte bra! Jag vill bara sova, gråta eller stirra tomt framför mig. Jag vill inte träffa någon, jag vill inte se, inte höra, inte bry mig, jag vill inte ta hand om någon, jag vill inte laga mat, jag vill inte äta, jag vill definitivit inte äta mer mediciner, jag vill ingenting!
Ja, jag vet jag borde prata med någon, men jag vet inte vem jag skulle vilja prata med, jag vet inte vad jag skulle säga. Jag har verkligen tappat fotfästet och jag hittar ingen balans.
Är jag deprimerad? Kanske, jag vet inte, svårt att säga pga alla hormoner.
Är det någon fara med mig? Nej, jag tror inte det, är bara ledsen.
Är det något någon kan göra för mig? Nej, inte som jag kommer på.
Jag är så trött...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Men älskade vännen!!!! Jag blir riktigt orolig nu...
Hur har ni det hemma då? Hur mår G?
Jag ringer dig imorgon. Orkar du inte prata så får du säga det... Jag ska till Annika på fm, kom dit om du vill och orkar. Jag hjälper dig med Lucas under tiden.
Glöm inte att jag finns här om du vill prata.
Massor med kramar
Dig kan man då verkligen inte läsa som en öppen bok, jag blev så glad när jag träffade er på stan och du såg ut att må bra, det gör mig ont att du ska behöva vara så ledsen och nere.
Snälla du, isolera dig inte! Även om det kanske känns lättast så är det nog inte det som är bäst (jag talar av egen erfarenhet). Vi är många som bryr oss och mer än gärna ställer upp för dig/er, glöm aldrig det!!!
Kram/Emmeli
Men åhhh :-( Jag blir så ledsen för din skull. Jag finns också här om du behöver!!
Ni är så underbara som bryr er! Det känns lite bättre idag, vi har fått en tid nästa vecka till FR och jag har stigit upp ur sängen och klätt på mig.
Tänker på er, massor och kramar från oss..
//Jane
Hej vännen! Du vet att du alltid får komma till mig och prata. Om ni vill ha lite avlastning för Isaac på söndag så kan han och jag gå ut på en långpromenad och fika i någon timme. Det kommer att gå över, det här jobbiga. Skönt att det känns bättre idag. Vi får ta en kväll till veckan, bara du och jag och se 27 dresses på bio och sen gofika på Roasters. Det skulle vara roligt, och säkert välbehövligt för dig. Puss min skatt
Åh, jag som hoppades att det skulle kännas bättre nu! Jag önskar att jag inte jobbade så mycket, annars skulle jag gärna komma och hjälpa dig någon dag!
*kramar*
Kram!
/Helene, piteå
Skicka en kommentar