onsdag 20 augusti 2008

Otur

Det verkar som att oturen inte vill låta mig vara...
I söndags höll jag fick jag plötsligt jätteont i magen, det kändes som att någon körde in knivar i nedre delen av magen på mig. Trodde det skulle ge med sig men det bara gjorde ondare och ondare, tillslut höll jag på att tuppa av. Som tur var var jag inte ensam, var med vänner och lyckades ropa på en av dom (tack L!) innan jag segade ner till marken. Blev liggandes och tårarna kom för att det gjorde så ont! Tack och lov övertalde de mig att ringa G, och tack och lov var E där som kunde åka och hämta honom. Väl hemma tog jag värktabletter och tog det lugnt, det släppte lite.

Valde att avvvakta till dagen efter då jag ringde jouren för att få spiralen uttagen. Hade så tur att en barnmorska som jag varit till tidigare var där, så hon tog hand om mig. Det känndes mycket bättre när den var borta, jag kunde känna hur kroppen liksom ville krysta ut den. Allt känndes riktigt bra och jag åkte till en kompis för att ta det lite lugnt.

Efter ett tag började det göra lite ont igen, sen small det till och började göra sådär panikont igen, segade ner på golvet och bara kved! Fick ringa G igen, självklart hade jag bilen så han fick packa ihop ungarna, ta vagen och gå. Tur att jag inte var så långt borta. Sen åkte vi till jouren, tog fler tester, som var ok, men blev ändå skickad upp till akuten.

Fick som tur var ligga på en brits på akuten, hade inte klarat att sitta upp. Hade så ont så ont och var så spänd i hela kroppen. Tillslut fick jag träffa läkaren, gjorde ultraljud som inte visade något speciellt men jag hade feber och något förhöjd snabbsänka. Men eftersom jag hade så ont och har den bakgrund jag har med infektioner så blev jag inlaggd och satt på penicillin, dubbla kurer.

Så jag fick ligga på sjukhus igen, tack och lov bara två dagar den här gången. De vet fortfarande inte vad som är fel med mig, men jag äter penicillinkurerna färdigt och hoppas på det bästa. Det är så jobbigt för jag känner ju i kroppen att det är något fel!

Kan jag inte få slippa sånt här nu?

2 kommentarer:

Anu sa...

Men jösses, vännen, vad är det som spökar i din kropp!???

Anneli sa...

Tja, säg det? Läkarna vet ju inte heller :(.