När man inte gör så mycket på dagarna så kan man surfa en hel del, det gör i alla fall jag. Är nog in på vissa sidor 5 ggr/dag. Aftonbladet är en sån sida som jag ofta kollar in när det är tråkigt, och tur var ju det för idag hittade jag den här artiken.
Den handlar om Björn och hur hans liv totalt förändrades när hans fru yngsta dotter omkom i lågorna efter en bilolycka. Som tur var lyckades han rädda sin äldsta dotter Ellen och nu har han börjat blogga om sin vardag och sina funderingar i allmänhet.
Nyfiken som man är kickade jag mig fram till första inlägget och kunde inte sluta läsa. Mycket av det han skrev gick rakt in i hjärtat, inte bara för att allt som de har varit med om är hemskare än man någonsin kan föreställa sig. Utan för att jag inser att om HAN kan gå vidare, välja livet och känna livsglädje, varför i hela helvetet ska inte jag kunna göra detsamma?
Jag har ju faktiskt min man och båda mina barn hos mig, jag/vi har ju faktiskt valt bort de hemska människorna som råkar vara mina släktingar. Jag lever, har fantastiska vänner och en alldeles egenskapad underbar familj. Vad mer kan man begära?
Jag har gett mig själv tid att bara vara, att bara existera och det är bra nog, man måste få göra så också. Men nu börjar jag faktiskt känna att jag vill börja vilja leva också, inte bara existera. Jag vill få vilja leva med Gustav och Isaac och Lucas, få finnas här på alla sätt och vis, få orka vara med, inte bara se på. Jag vill vilja välja mitt liv tillbaka!
Ja, jag vet att det inte kommer att bli tipptopp bara för att jag vill vilja, men det börjar i alla fall kanske gå åt rätt håll.
Peac and Love.
p.s Snart blir jag föresten Fru J på riktigt och det ser jag mycket, mycket fram emot! d.s
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag älskar dig!!!
Åh vad härligt att du skriver positivt!
Men fick ni inte igenom erat eget namnförslag?
Kram på er /Jennie/cocine
Kramar om!
Synd att inte ert "önskenamn" gick igenom.
/mimpen
Åh gumsan, så skönt att läsa! Din egen familj är den allra viktigaste. Kom ihåg att resten är mindre viktigt. Man väljer inte sina föräldrar och släktingar. Men du har valt din man. Och tillsammans har ni fått era fina söner. Minns det.
Fru J på riktigt? Handlar det om namnändring? Jag fattar inte... (som vanligt!?)
Förresten - C kanske flaxar upp till Luleå i mars (7:e nånting tror jag). Typ reunion med BJ-laget (Kåren). Är ni hemma då?
Många varma kramar!
Hejsan...
Vet inte riktigt hur jag ska börja men ville lämna ett meddelande åt dig. Det är jätte bra att du ser dina egna möjligheter att ta kontroll över och förändra tidigare negativa händelser. Alla vet att det inte kommer ske över natten. Jag tycker att du ska veta att din egen familj(Gustav och pojkarna) är det viktigaste av allt. Det är ditt beslut vilka du vill umgås med och det bör inte vara folk du mår dåligt av även om det är din släkt. Jag tycker i alla fall att du är en härlig tjej som jag tyckte om att umgås med den perioden vi hann med här på Porsön... Skickar kramar // Jenny Westman (Wilmas och Novas mamma)
Åh, vännen! Vad glad jag blir av att läsa det du skriver!
Skönt att ni får byta efternamn även om erat eget förslag hade varit roligast! Att heta Fru J är ju inte så tokigt det heller :-)
KRAM Lina
Skicka en kommentar