...men jag vill inte leva heller.
Ibland gör det så ont inombords att jag tror jag ska gå sönder.
Tänk om jag aldrig blir bättre än såhär?
Jag kanske aldrig kommer att få se mina
pojkar växa upp. Jag kanske inte ens
kommer att vara här och så frön med
Isaac i vår.
Tänker att jag verkligen borde skriva upp
saker som jag önskar att pojkarna ska få
uppleva. Så kanske G kan göra det med dom.
Funderar på att köpa kläder för minst fem år
frammåt så att G inte ska behöva oroa sig för det.
Men då måste jag nog ta kort på lämpliga
kombinationer så det inte blir heltokigt.
Borde skriva upp alla recept som jag missat,
samt skriva hur jag gör inte hur det ska vara.
Det är så mycket som jag borde göra.
Jag har som sagt ingen dödslängtan längre.
Men jag har ingen livsvilja heller. Ingen ork,
inget självförtroende och ingen kraft.
Önskar att någon kunde knäppa med fingrarna
och gör allt bra igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Men älskade du!!! Du har så höga krav på dig själv. Lev här och nu och skuldsätt dig inte för att du inte känner vad du önskar, för att du inte är så glad och pigg som du önskar. Du gör så gott du kan och det räcker. Det kommer bli bättre men du måste ge det tid, massor med tid. Jag förstår att du vill att det ska vända nu men försök att sänka kraven på dig själv vännen. Du är bra som du är, här och nu och alltid. Oavsett om du knaprar tabletter eller inte.
Kram Lina
Skicka en kommentar