vara såhär! Vill inte vara sjuk.
Varje dag är en kamp, mot minnena, känslorna och impulserna.
Att hitta balansen mellan acceptans och tillfrisknande är en balansgång så fin att jag ständigt trillar. Känslan av misslyckande vill inte släppa taget om mig, rädslan för att leva gör sig ständigt påmind, viljan att inte vilja leva såhär är så stark ibland att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Men jag lever och det får vara nog för nu. En annan dag ska jag vara frisk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det är en helt okej start faktiskt =)
Sv: Eftersom jag nu inte ska ärva sätter vi allt på ett kort... du ska ärva tycker jag =)
Sv: Fan nu gör du mig nästan lite generad här =) Vi har lite olika utgångspunkter i våre föräldrarelationer, min mamma söp bort min barndom men hon förgrep sig inte på den... det är ganska stor skillnad så jag har full förståelse för hur du känner
Skicka en kommentar