Jag kommer aldrig att kunna förlåta mina föräldrar. Dom som är starkare än mig och förlåter oförätter beundrar jag mycket, framförallt för deras mod. För det krävs faktiskt mod för att förlåta för man låser upp och blottar en gömd del av sig själv. Jag har inte det modet.
Många har sagt till mig att det vore det bästa om jag kunde förlåta, för annars kommer jag nog aldrig att kunna gå vidare. Det får gå ändå, för jag kan faktiskt inte och ska jag vara ärlig så vill jag inte heller, jag vill inte vara så stark och modig att jag måste förlåta vanvård, psykisk misshandel och övergrepp.
Dessutom så törs jag inte heller, jag törs inte låta dom komma ens en micromillimeter i närheten av mig och mina barn, för då är jag rädd att tappa kontrollen och fastna i deras sjuka värld igen. Men jag hatar dom inte, jag känner bara stor sorg och ännu större rädsla.
Sen är det faktiskt väldigt svårt att förlåta någon som inte ens ber om det...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Lilla du... du behöver inte förlåta det dom gjort dig. Det är helt oförlåtligt.
Du skriver så snälla saker om mig det är därför ju =)
Sv: Superklokare blev jag =P fast veligheten finns nog kvar där ändå skulle jag tro =P
Vad fint skrivet! och mycket klokt också..man kan ju faktiskt tolka det som att du ändå blivit starkare eftersom du kommit till insikt om att du inte vill förlåta! det är ju ett stort steg att våga tänka på sina känslor så öppet!
Kramar
Skicka en kommentar