Sitter här igen, kan inte sova...
Sömnen hade just börjat ordna sig,
det var en lögn.
Mår ändå hyfsat,
säkert tack vare mina piller.
Ändå så bräcklig, en felsväng
och avåkning i 120.
Har tjock, sladdrig och randig mage,
hängtuttar och för små kläder.
Nojar över framtiden,
hälsa, jobb och pengar.
Är ändå, konstig nog lycklig.
Två skrikande, trotsiga, snoriga, underbara ungar.
En överarbetad, glömsk, klumpig, fantastisk make.
Galet generösa svärföräldrar.
Ja, jag har tur jag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja, du har verkligen tur. Man ska vara tacksam för det man har. Jag skulle kunna beskriva mig som du gjort förutom det med svärföräldrarna. Vi har ingen kontakt med några föräldrar varken hans eller mina. En sorg som vi försöker leva med.
kram kram
Skicka en kommentar