måndag 17 augusti 2009

Vännskap

Insåg idag att jag faktiskt har några vänner som jag känt i 10 år och som fortfarande är mina vänner, även om vi bor långt ifrån varandra och inte ses speciellt ofta. Det är nog något av ett rekord för mig.

Jag har alltid haft lätt för att få vänner och bekanta, tyvärr har jag inte kunnat behålla så många. Oftast har jag inte vetat varför det har tagit slut, men jag antar att det har med mig att göra. Har alltid trott att inga andra än mina föräldrar står ut med mig och mina depressioner någon längre tid.

Men nu har jag ju bevis på motsatsen, inte bara genom min man. Så TACK mina "gamla" vänner för att ni stått ut med mig och finns kvar. Och TACK till mina nya vänner för att ni finns där.

4 kommentarer:

Cattis sa...

Vad härligt med vänner. jag har inte många heller och jag har under åren kommit på varför jag varit så. Min bästa vän har jag känt i 10 år och sedan är det min syster. Annars har jag inga jag umgås med. Jag behöver inga andra heller, känns det som. Eftersom jag har lärt mig att tycka om mitt eget sällskap.

Vad gäller släktingar som inte pratar med en, det är deras problem inte ditt. lägg ingen energi på de, lägg den på dig själv istället. Du förtjänar att må bra och behöver inte deras uppskattning för att må bra.

Ta hand om dig och din familj och släpp taget om de som inte får dig att må bra.

kramkramkramkram

Sindarin sa...

En vis kvinna sa till mig en gång att man inte ska ha dåligt samvete för att man glider isär, vi är alltid två personer i alla typer av relationer och om två vänner/bekanta glider isär beror det på att bägge parter låter det ske. Det kan t ex bero på att dom fyllt varandras behov färdigt. Det kan hanlda om att vi behöver en viss sorts människor under en speciell period i livet. Hon och jag umgås inte längre så hon hade nog rätt eftersom vi inte glidit isär på grund av något speciellt.

Anu sa...

kraaaaaaaam! :)
ja, jisses, tio ÅR! vad hände med tiden? jag tyckte det var alldeles nyligen som vi drog till spa i norsjö t ex :) uj uj... vi håller väl inte på att bli gamla?

florin design sa...

Det som Sindarin skriver är sååå sant!!!!

Jag hoppas att vi kommer vara vänner alltid, oavsett hur sällan vi pratar, träffas eller hur långt ifrån varandra vi kommer bo.

En sak av många som jag tycker om med både dig och G är att ni är lätta att umgås med! Inga krussiduller lixom...

Kram