Kontaktpersonen frågade vad jag ville ha av dom, mitt svar var: Jag vill få slippa må som jag gör nu, slippa ha ont i hjärtat, slippa den smygande ångesten och få sova ordentligt. Så jag skulle vilja ha något mer stämningshöjande, kanske bara för en kortare period så jag kommer upp på en stabilare och högre plattform och ev någon annan insomningstablett.
Som sagt nä, det finns ingen bättre insomningstablett att ge mig, inte ens någon som gör att jag kan få slippa, baksmälle-effekten dagen efter, ingen stämningshöjande att ge mig, inte ens för en kort period så jag tar mig igenom hösten och inga andra medicinera så skulle kunna fungera bättre. Istället ska de sänka den ena så jag kanske kan få slippa lite illamående, vilket i och för sig är bra, men varför inte ge mig något annat istället??
Jag går till en terapeut, en gång i veckan, hon är dessutom sjukgymnast så vi jobbar med det kroppsliga också. Det är inte som att jag bara sitter hemma och vill att medicinerna ska göra allt jobb.
Hur kan man säga, nä nu får du klara dig själv, vi kan inte hjälpa dig mer? Jag har försökt förklara hur min vardag ser ut, förstår inte riktigt vad mer jag ska kunna göra. Det är ju inte som att inte vill orka ta mig för saker, orka vara med mina barn, orka höra av mig till vänner och orkar, orka. Tydligen är det inte nog för att få mer hjälp, antar att kontaktpersonen inte tycker det är tillräckligt för, man måste ju utgå ifrån att läkaren bestämmer utifrån hennes bedömning.
Så nu vet jag inte vad jag ska ta mig till, plötsligt känns det riktigt hopplöst. Vet inte hur många gånger jag suttit och gråtit i G:s famn och sagt: jag kanske aldrig blir bättre än så här. Tyvärr verkar det som jag fick rätt. Jag ska inte göra något dumt, jag lovar! Men just nu skulle jag bara vilja ge upp, vilja få slippa allt det här, slippa utsätta min familj för mig, slippa få finnas.
Hur i helvete ska jag orka?
5 kommentarer:
Kontaktperson versus läkare - varför får du inte prata med läkaren? Du ska fan inte bedömas utifrån en kontaktpersons åsikter/bedömning av dig, kan jag tycka. Begär att få prata med läkaren direkt. På psyk. Dessutom ska du ha en plan. En strategi. En överenskommelse. En "här-är-jag-nu" kontra "hit-vill-jag-komma". Steg för steg. Små mål i taget. Som sjuk måste man tyvärr (!) vara sin egen helare. Hoppas du hör av dig till dem! Stå på dig! You can do it!
Plättlätt... tillåt dom runtomkring dig att stötta dig tjejen.
Kram på dig
Jag tror inte att de säger detta för att lämna dig i sticket utan för att det faktiskt inte finns några andra mediciner att prova.
Du kommer att bli bättre men det är nog en lång väg av hårt arbete kvar. Det är nog nog så att mycket är upp till dig tyvärr.
Jag hoppas att du inte tycker att jag låter hård, det är inte alls meningen.
/Lina
Ok. Men be G ringa och prata med dem så kanske ni kan få en tid med läkaren via telefon i alla fall?
Enligt min läkare(som är neurolog) finns inga insomningstabletter utan baksmälle-effekt... Jag har ett gäng hemma (tror jag) som ska vara en av dem med minst biverkningar som du kan får ta och prova om du vågar.
Jag förstår verkligen att det är tungt. Nått som är åt h-vete är ju att man ska vara så jäkla frisk för att orka vara sjuk i detta samhälle och det är ju det som inte fungerar!!!
Kan jag göra nått så säg till. Behöver du hjälp med att ringa och orka stå på dig så brukar jag ju vara rätt bra på sånt, envis som jag är =)
Detta kommer låta hårt fast ta det inte så. Jag vill bara hjälp dig.
Sätt upp mål, tillsammans med G. Nya små, små mål som du SKA fixa varje vecka. Jag vet att du inte orkar eg men tvinga dig själv. Jag tror att för varje liten seger så tar du ett kliv frammåt. Jag tänker alltså inga jätte grejer utan små, små saker som du eg tycker känns fjantiga men som är sånt som du skulle villja klara av. Å jag vet att varje ansträngning leder till tota utmattning MEN jag tror i alla fall att det tar dig frammåt i längden.
Kram vännen!
/Lina
Skickar kramar till dig och hoppas och önskar att din omgivning kan stötta dig och hjälpa dig till ett bättre mående.
Jag ska till iväg till en stuga över julen. Finns det möjlighet att få ge dig en kram när jag åker därifrån? Ska ni vara hemma?
kramkram Cattis
Skicka en kommentar