måndag 19 oktober 2009

Rasism på dagisgården

Idag när jag hämtade Lucas på dagis (för en gångs skull och G hämtade I) så möttes jag av rasism. När vi skulle gå kom två barn cyklandes mot oss, och precis när jag skulle stänga grinden hör jag hur en av dom säger: Hej plattöga!

Blev så ställd, visste inte vad jag skulle tycka, tänka och känna. I normala fall hade jag gått därifrån för att sen gräma mig över vad jag borde ha sagt. Men nu så tog jag ett djupt andetag, tittade barnet i ögonen och följande hände:

Jag: Vad kallade du mig?
Barnet: Ingenting..
Jag: Jo, men jag hörde ju att du sa något.
Det andra barnet: Hej plattöga var det.
Jag: Vart har du fått det ifrån, vem har lärt er sånt?

Sen kom som tur vad deras dagisfröken och undrade vad som stod på.
Jag svarade lugnt: dom där två sa "hej plattöga" till mig.
Hon blev väldigt bestört och började fråga barnen vad som hänt, varav det andra barnet sa: det var inte jag! Hur som helst hon skötte det bra och jag stannade kvar för att förvissa mig om att hon skulle berätta det för föräldrarna.

Sen tog jag Lucas i famnen, gick in för att möta G och I och började gråta. Hade aldrig kunnat drömma om att en 4-5 åring skulle säga en sådan sak. Tur att det var Lucas och inte Isaac som vad med mig, han är fortfarande för liten för att förstå vad som hände. Är fortfarande omtumlad och har lite svårt att smälta det hela. Dessutom skär det i mammahjärtat om det är sånt som förekommer på dagis, mina barn ser ju inte ut som alla andra och det har dom ju från mig.

5 kommentarer:

Malin sa...

Hej gumman Så otroligt bra gjort av dig att "ställa barnen mot väggen" och ifrågasätta vad de sa. Det är inte många som vågar! Vad bra att ni verkar ha förskolefröknar som tar detta på allvar. I den där åldern så borde det ju kunna gå att påverka mobbare och blivande rasister!

Tänker på dig gumman
Kram M

Cattis sa...

Mycket modigt gjort av dig. Tyvärr är jag inte förvånad alls,förskräckt ja, men inte förvånad. Och det är fruktansvärt att samhället är på detta vis. Min fråga är: Vad är det dessa små barn hör hemma eftersom de säger så här till vuxna? Var är respekten för vuxna? När jag var liten vågade jag knappt hälsa på dem som jag inte kände och idag säger de som de sa till dig.

Mycket skrämmande, men du hanterade det bra även om du grät sedan. Jag förstår hur ont det gjorde inombords.

kramkramkram

Marlene sa...

Vad bra att du sa till dom och dessutom på ett sånt bra sätt! Antar att jag själv kommer att få mötas av detta en vacker dag ang Melvin, men man får inse att världen är på detta viset och jobba med barnens självförtroende istället och att annorunda inte är fel och se till att våra egna barn behandlar alla med respekt och inte säger dumma saker.

Jag försöker tänka positivt och hellre se att man är unik istället för annorlunda.

Igen, starkt jobbat. Du gjorde helt rätt =) Kram

Marlene sa...

Läser ditt inlägg igen och jag känner att jag blir riktigt upprörd. Upprörd över att barn säger sådana saker men också ledsen för att du känner att du har gett dom det dom har.

Att dina barn har sitt utseende även från dig är ju en självklarhet och det hoppas jag att du känner dig glad för! Dina barn är ju det sötaste som finns så sträck på dig och var stolt över att få föra ditt arv vidare =)

Igen, bra jobbat för det du sa! Kram från mig

Maria med AH och E sa...

Bra gjort av dig att säga ifrån!

Vår 5-åring har tyvärr redan fått ett tillmäle på dagis, småbarnen kan de med! Det viktiga är ju sedan hur personalen agerar och jobbar i ämnet.

Kram på dig!