Det känns bra att bli omhändertagen, tagen på allvar och få hjälp.
Vi hann prata lite också, eller jag pratade om sånt som jag knappt ens var medveten om. Eller snarare har jag nog förträngt vissa saker som nu i höstdeppigheten kommit fram. Bland annat att jag alltid har haft problem med relationer, alla typer av relationer. Mitt motto när jag var yngre var: Hellre såra än såras och hellre lämna än lämnas. Inte så trevligt och verkligen inte roligt att minnas.
Det slog mig också hur mycket G faktiskt har räddat mig. Både från mina föräldrar men också från mig själv, mitt gamla jag som inte ens var JAG. Han är den första som fått mig att känna mig älskade för den jag är, som visat att han älskar mig så mycket att han inte lämnar mig vad jag än gör, den första som verkligen tagit sig innan för mitt skal och fått mig att verkligen förstå och bry mig om konsekvenserna av mitt handlande.
Hur sjuk jag än är så är jag numera den som jag alltid velat vara och den som andra nog alltid trott att jag är. Det känns i alla fall bra i allt jobbigt som tynger mig för stunden.
2 kommentarer:
Det är alltid skönt att få en känsla av att hitta hem. oavsett hur hårt stormen viner utanför dörren är hem alltid hem
Hej vännen! Hoppas du får nya mediciner som kommer fungera bättre! Det är så jobbigt att det inte bara kan fungera utan att man hela tiden måste laborera med olika mediciner och doser...
Har många gånger tänkt att det är sån tur att du har G och att han är så stark som orkar för det är jag säker på att inte alla hade gjort. Han är en klippa!
Kram
Skicka en kommentar