tisdag 22 april 2008

Jag orkar inte en millimeter till

Idag var en riktigt dålig dag, jag vet att det inte märks på mig hur det egentligen är ställt, antar att jag är duktig på att spela duktig och sen kraschar jag i min ensamhet.

Allting känns så jäkla hopplöst och jag känner mig så jäkla ensam.

Om jag är ledsen så vill jag bli tröstad, inte få upptryckt i näsan vad som är vettigt och logiskt. Det kanske jag kan lyssna på sen när jag inte är ledsen längre. Är det för mycket begärt att man bara ska få känna att det är ok att vara oresonligt ledsen och upprörd, är det för mycket begärt att kunna få lite medlidande, för mycket begärt att slippa höra att det man känner är fel när man är ledsen? När ska jag någonsin få känna att jag har rätt till mina känslor? Kommer jag någonsin få det jag behöver? Har jag för höga förväntningar?

Jag är så trött, på allt! På att kämpa utan att det ger nåt, på att försöka och försköka och hoppas och hoppas på att Nu, nu kommer det att blir bra och ordna sig. Jag är trött på att vrida och vända på mig för att vara duktig och andra till lags. Trött på att jag blir så ledsen för att andra är dumma, för att jag tar åt mig så lätt. Framförallt är jag trött på att känna mig så förbaskat misslyckad och värdelös.

Det snurrar så mörka tankar i mitt huvud att jag nästan blir lite rädd för mig själv. Jag är så slut att det är som att kroppen håller på att domna bort och hjärnan är som en enda gröt. Skulle behöva trycka på pausknappen och få en brejk från allt.

5 kommentarer:

Marlene sa...

Har inget vettigt att skriva *kram* :-(

Anonym sa...

Hej gumsan! Läser din blogg ofta! När jag läser nu blir jag orolig för dig. Jag känner dock så väl igen mig i det du skriver (vi har ju krisat rätt rejält här, lite pga att jag känt samma sak som du - lång story). Såklart du har all rätt att känna! Huvudsaken är ju ATT du känner, fan vad illa det vore annars! Du är älskad precis för den du är, du kan våga vara du! Jag finns här om du behöver prata!
Många kramar//Anu

Anonym sa...

Hej! Vet inte riktigt vad jag ska skriva annat än att jag tänker på dig varje dag. Jag tycker du är fantastisk som ändå orkar så mkt som du gör med tanke på allt du gått igenom.

Kram vännen

Anonym sa...

Det här hade jag inte räknat med! Skulle först leta upp dig på FL för att säga att jag kommer ha din fina son på måndag o tisdag eftersom jag kommer vicka på Viggen då. Så ser jag att du inte varit inloggad på länge, så jag struntar i det. Kikar in i galleriet o ser Isaac och din STORA mage!? Hmm, visste inte att du var gravid.

Sen trallar jag in i Kristinas blogg o ser av en slump att du skrivit där - så jag hittar vidare till din blogg och ser att ni fått en till son.

Shit, vilket svamligt inlägg. Ville egentligen bara säga STORT grattis till söööööta Lucas och hoppas att du mår bättre snart och att allt börjar ljusna. Kram!

Anneli sa...

Anu: Heeeej Gumman! vad kul att höra av dig, shit vad jag saknar dig, speciellt när det som det är nu. Brukar tänka på vårat "fy, fan vad vi är bra" när det är riktigt tungt och då brukar det bli lite bättre. Skulle gärna prata av mig någon dag!
KRAM

Minnapinna: Tack! Ja, det har verkligen hänt en hel del, vi hur ju fått finaste Lucas.

Kul att du hittat hit och att du ska vara på Viggen, vi är sååå nöjda med montesori.

Kram