Ömsom vin och ömsom vatten...

Ja det har verkligen varit upp och ner de senaste två veckorna. Förlossningen gick faktiskt jättebra, lördag den 22/3 kl 16.44 kom världens finast lillebror som äntligen har fått ett namn, Lucas. Han var lagomt tung, 3510 g och lagomt lång, 50 cm vi mådde alla toppen efteråt och ammningen såg ut att funka bra den med. En liten kul kuriosa är att storebror också är född lördag den 22:a kl 17.22. Väl hemma lullade vi på i en mysig bubbla och jag kännde mig verkligen pigg och lycklig!

Men sen kom bakslaget, först fick jag såklart väldigt såriga bröstvårtor, sen kom mjölkstockning med hööög feber som inte gick att häva, sen började jag även få lite ont i livmodern. Helgen den 29-30/3 var som i ett töcken av smärta, tårar, sömn och uppgivenhet. På måndagen fick jag som tur var tag på min noréasköterska och fick komma upp på sunderbyn och ta prover. En timme efter att vi kommit hem ringde hon och uppmande oss att komma tillbaka på en gång! Jag hade en snabbsänka på 213 (ska visst vara under 5 för att vara bra...) så det var bara att läggas in och få penicillin intravenöst. Jag var visst sjukare än jag trodde, förutom mjölkstocking var det en riktigt kraftig infektion i livmodern. Inte helt ovanligt men inte så vanligt heller enligt läkaren (hmmm, vad säger det om mig eftersom jag fick det med Isaac också...). Vi fick ligga inne måndag-fredag och tyvärr så fick jag ge upp ammningen. Äter fortfarande mediciner och G är hemma med mig, försökter ta en dag i taget men det är inte alltid så lätt.

Nu avslutar jag det här med lite uppiggande bilder som utlovat!

Alldeles nyfödd

Första bilden på bb

Sover gott i plastbaljan

Hemma, första mötet med storebror

Världens finaste Lucas