STOPP!

Jag tillåter inte att ni får skada mig mer!

Just så skulle jag säga till mina föräldrar om de skulle få för sig att kontakta oss eller om jag skulle möta dom. Förhoppningsvis ska detta ge mig lite ro och göra så jag slipper ångetsattackerna.

Jag vill verkligen inte vara ett offer, men det är så förbaskat svårt ibland att mota bort den ensamma, sårade lilla flickan som finns inom mig. Det är svårt att inte vara arg och ledsen och tänka "varför måste JAG ha det här också i bagaget?".

Samtidigt så vet jag ju att det som har hänt har hänt och jag kan inte ändra på det. Men jag kan förändra nuet och det har jag faktiskt redan gjort. Tack och lov för det! Fick lite tankehjälp idag av en vän när jag berättade att tvivlen på mig själv poppar upp ibland. För jag insåg att om jag inte skulle ha gått på min magkänsla och gjort som jag gjorde, skyddat mina barn från dom, då hade jag verkligen aldrig förlåtit mig själv.

Tack alla mina underbara vänner som bryr sig om mig på riktigt och tycker om mig för den jag är. Det är hundratusen gånger bättre än ett par föräldrar som har betalat 50.000:- för mig och FAKTISKT! älskar mig.

Gustav is the sunshine of my lite, Isaac and Lucas is the apple(s) in my eye!