Idag tog jag mig iväg helt själv, mött en vän och fikade. Vi började prata och minnena trillade över mig, bland annat ett som har legat och skavt, som jag inte ens hade berättat för G, det bara rann ur mig.
När jag efter mycket om och men äntligen gick hem, ja, av någon anledning tog det emot, så kom trycket i bröstet, klumpen i magen och gråten. Ringde G och bad honom komma och möta mig, jag hade börjat skaka i hela kroppen. Tur det för när vi möttes rullade stora tårar ner för mina kinder och jag kunde knappt andas.
Väl hemma berättade jag krystat för honom vad som hänt, både på stan och minnet i sig. Tror att vi mådde lika dåligt båda två. Jag klarar inte att skriva ner det än, men kanske en annan dag. Idag så mår jag dåligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Man ka inte pressa sig hårdare eller längre än man känner att man faktiskt klarar av så du gör helt rätt i att ta det sakta men säkert trot jag.
Men älskade du!!!! Trots att det blev så jobbigt för dig så hoppas jag att du kan känna nån typ av lättnad över att du nu fått detta ur dig. Hoppas oxå att ni har ett bra sätt att hantera detta tillsammans på.
Lova att du ringer om du känner att du måste prata av dig, dygnet runt finns jag här för att lyssna!!!!
Behöver ni hjälp med nått så vet ni var vi finns!!!!
Kram
Hur mår du???? Tänker på dig....
Kanske kan vi ses nått i veckan allihop? O har semester och jag är ju hemma en dag varje vecka så det skulle passa oss jätte bra. Om du orkar förstås....
Kram
Det är alltid bra att få ur sig saker även om det känns jobbigt i stunden.
Hej min vän, Jag tänker mycket på dig ska du veta. jag ahr utmanat dig på min blogg. Antar du den?
www.cattis-attskrivaenbok.blogspot.com
Cattis
Skicka en kommentar