Absolut saknar jag att ha en syster och föräldrar, men inte min syster och inte mina föräldrar.
Ledsen att säga det, men hade man träffat min syster så skulle man förstå varför en relation mellan oss är omöjlig. Fråga G, han har träffat henne och förstår. Vi har aldrig haft någon bra relation, men jag har en tendens att försköna det hela så här i efterhand eftersom jag vet att hon också är ett offer.
Just nu känns förlåtelse väldigt avlägset, näst intill omöjligt. Jag koncenterar mig på acceptans istället och klarar jag det så är det en riktig arbetsseger.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag gick i höstas med en oerhörd sorg inom mig av längtan efter min mamma(trodde jag). Jag fick träffa henne 2 ggr på en dag när hon skulle träffa min dotter och jag kom på att den jag längtade efter INTE var min mamma utan en mamma. Efter den dagen känner jag ännu mera tacksamhet för att hon inte är i mitt liv. Syrran träffade henne i lördags och de kommentarer hon fick gör mig glad och fri över att slippa henne. Svårt för andra att förstå kanske, men jag är lyckligare inombords utan henne.
Ha en bra dag,
Cattis
som barn får man inte välja sina föräldrar. Som vixen kan man välja bort dom!!
Ang, din kommentar... det är precis så det funkar, texten bara kommer till mig!!!
kram/B
Sv: Det är ju bara min vridna hjärna *positivt vriden hoppas jag* som spinner iväg med tankar =) Men det är kul att höra att du tycker att det är intressant läsning, vilket din blogg (eller vad vi ska kalla dom) också är =)
Skicka en kommentar