tisdag 21 april 2009

Efter regn kommer solsken, fast tvärtom - eller inte....

Har varit frånvarande ett tag och det beror tyvärr på att jag har dippat igen, rejält den här gången, det slutade med ambulansfärd till akuten, som slutade på ava över natten efter ett besök på iva också. Sen fick jag tillbringa en natt på avd. 32 (psyk) innan jag idag fick komma hem på permission tills på torsdag. Ska prova en ny medicin och om den verkar funka bra så blir jag helt utskriven då.

Just nu mår jag jättebra, beror säkert på de extremt höga halter av medicin jag har i blodet, men som det har varit är jag tacksam ändå, speciellt som att jag har fått sova lite. Den nya medicinen jag ska prova är för bi-polära, läkarna misstänker att jag är bi-polär i alla fall, även fast jag inte blir manisk. Man ska tydligen inte ha stora humörsvängningar hela tiden. Speciellt inte som jag ätit en annan medicin och det är tydligen inte normalt att vilja ta livet av sig ibland... Både jag och G tyckte ju den hjälpte, men nu när jag vet vilken effekt den egentligen ska ge så är det inte så konstigt att jag inte hade full koll som jag trodde.

Ja, jag vet att jag har skyldigheter gentemot mina barn, det påpekade kuratorn på sjukuset alldeles tydligt för mig, tror faktiskt att hon använde orden" du har ingen rättighet". Glad jag inte är gift med henne då, för mår dåligt över det som hänt gör jag redan, utan att utomstående behöver köra upp det i näsa på mig.

Jag vet att det jag gjorde är jättehemskt och för vissa oförlåtligt men tack och lov har jag världens bästa lilla familj, mina tre grabbar älskar mig i alla fall och det är ju det som spelar roll. För är det några jag egentligen inte vill lämna så är det dom. Den enda förklaring jag kan ge är att kombinationen, för mycket som hänt och medicin som inte riktigt funkar gjorde att det bara inte gick mer, det gjorde så ont att leva att jag inte orkade mer.

Men nu är det ny medicin och nya tag som gäller, för jag har inte gett upp än!

Dessutom så får jag fira min hemkomst med min allra första AWARD! Det är finaste Sindarin som skickat mig denna, motiveringen får ni går in hos honom och läsa.
Tusen tack!


6 kommentarer:

Marlene sa...

Det finns inga ord :-( Jag hoppas det vänder nu och att du får den hjälp som du så desperat behöver. Många kramar till dig och din familj

Anonym sa...

Fina, fina du!!!! Fick veta via ett sms från Emmeli idag och jag blev helt kall, ville¨inte tro att det var sant...

Jätte skönt att höra att du får må bra en stund och jag hoppas verkligen att denna medicin kommer hjälpa dig på rätt väg. Ni måste, måste, måste säga till om ni behöver hjälp med något.

Å du, det är inte bara din familj som inte vill vara utan dig, glöm inte det!!!!

Största kramen Lina

Sindarin sa...

Idag är all min vishet slut på grund av en elak migrän men jag sänder ändå en tanke med hopp om ljusare dagar så återkommer jag med visheten när dom små bankande dvärgarna i mitt huvud är utrotade.

Jag tror inte att dom som bryr sig om dig fördömer dig för något, däremot kan dom kanske känna sig hjälplösa för att dom inte vet vad dom kan göra för att göra din väg lättare. Det har varit mycket på sistone för dig och du kanske har tagit på dig större lass än du egentligen mäktade med. Det var en tanke bara trots hamrande släggor mot mina tinningar.

Ge aldrig upp hoppet

Sindarin sa...

Här kommer ytterligare ett framyrat tillägg...

En positiv sak med vad som hänt är att du förhoppningsvis kan se varningssignalerna i tid och försöka bromsa upp. Du får placera ut ett par livlinor på väg ner mot den mörka botten. 50/50 kan vi utesluta, den har du mer eller mindre förbrukat nu, men du klarade dig. Nu återstår ring en vän och fråga publiken. Min personliga favorit är ring en vän. Man ska aldrig underskatta värdet av att ha någon man kan ringa när allt krisar.

Jaja det blev ännu mer svammel men min poäng var att redan på väg ner grabbar du tag i någon/något som är fast förankrat i verkligheten och se till att du eller den inte släpper taget vad som än händer utan hjälper dig tillbaka uppåt.

Det är garanterat fler än bara dina grabbar som skulle sakna dig om du försvinner. Dom är direkt beroende av dig men jag törs lova att du säkert sprider ljus över andra människors tillvaro med.

Cattis sa...

Tänker mycket på dig. Kramar i massor. Cattis

Sindarin sa...

Sv: Eftersom du gillade liknelsen så hoppas jag att du inser att du är förpliktigad att utse dina livlinor =P Jag kan sitta i publiken så nu behöver du bara en eller två till i publiken för att det ska anses vara en crowd. Ja just det... du behöver en vän att ringa till med.

Så vad sitter du och bara sitter för... vi har arbete att utföra =P