Kan inte låta bli att undra om det plötsligt är så att var och varannan har gått och blivt bipolära, är är bipolär det nya "utbränd"?
Sen jag fick min diagnos så ser jag artiklar och rubriker om bipolär och andra som också visat sig vara det. Vi har alla ungefär samma historia, upprepade depressioner, plötsliga, kraftiga svängningar och lite till. Samtidigt uppplever jag att det är ganska flummigt, även om det är fint definerat i typ 1 och typ 2, så kan man vara på så många olika sätt och ha så många symptom att det nästan alla skulle kunna vara mer eller mindre bipolär.
Eller är det så att detta är en utveckling av depression? Är det kanske bara en bekväm diagnos för läkarna att ställa? Eller är det som vänta-barn-effekten, man ser bebisar, gravidmagar och barnvagnar överallt just för att man själv är mitt uppe i det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
God Morgon vännen,
Tack för din fin kommentar på bloggen. Jag tänker med mycket på dig och hoppas att du mår bra. Vad roligt med dina tankar om attbli lärare. Nu när jag klarat av hela första året utan att behöva kompletera vet jag att jag kommer att klara av detta.
Jag känner verkligen att jag hittat rätt,samtidigt som jag kan skriva mycket och använda mig av det som svenska lärare.
Synd att du bor så långt ifrån mig för annars hade jag kommit och hälsat på i sommar.
Ha det bra.
Massor med kramar Catharina
Sv: Du tar allt i den takt du känner att du vill och orkar helt enkelt =)
Det är lite svårt att förklara hur jag mår... jag mår inte dåligt tror jag samtidigt mår jag heller inte riktigt bra alla dagar. En vän till mig sa att ibland tar det en stund att processa en massa intryck och under den tiden blir man lite off. Det är inte helt omöjligt att hon hade rätt på den punkten när det gäller mig och min nuvarande sinnesstämning.
Klart att du ska vänta och hoppas tills du blir 40... Jag litar på att jag får ett bra pris på en kärra om det skulle visa sig att du är den sedan länge bortglömda arvtagerskan =)
Det är vänta barn effekten.
Man, eller jag då, tror att man är den enda i världen som ibland vaknar med en grym lust att köra en skruvmejsel genom halsen. Bara för att nästa dag vara så lycklig att det gör ont.
Sen när någon klok läkare till slut tar sig en ordentlig titt och säger att man är BP så öppnas det en ny värld.
Så var det för mig. Inte så förvånande så visar det sig att många jag känner är BP. Kaka söker maka.
Skicka en kommentar